Skälshögslägret
Måndagen den 4 december år 1676 drabbade Sverige och Danmark samman i ett av de mest skoningslösa slag som dessa arméer utkämpat. När krutröken lade sig efter mer än sju timmars stridigheter hade båda arméerna förlorar hälften av sina soldater.
Tvärs igenom det stora fältläger där danskarna vistades innan Slaget vid Lund har en fjärrvärmeledning grävts ner för att knyta samman Lund och Eslöv. Men innan dess kunde Regionmuseets arkeologer undersöka fältlägret, som ruvat på sina hemligheter i snart 330 år.
Det var på en höjdrygg en dryg halvmil norr om Lund, vid den numera försvunna byn Skälshög, som den danska hären gick i läger den 10 november. Platsen var väl vald. Norrut hade danskarna en utomordentlig överblick över Kävlingeåns dalgång. Där på andra sidan ån knappt 5 kilometer bort gick den svenska hären i läger. För att hålla hög stridsberedskap lade sig båda arméerna i läger i slagordning, på två linjer och fronterna riktade mot varandra. Avståndet var inte större än att de hade varann inom synhåll.
Skälshögslägret var en otrolig koloss, drygt 3 kilometer långt. Här kamperade under en månads tid mellan 14-15.000 personer. Det var mycket mer än det bodde i de flesta städerna. I Lund bodde det då ungefär 1700 personer. Det danska lägret uppges ha varit välförsett och där bör ha funnits omkring 10.000 hästar, kanoner och tusentals olika trossvagnar med fältsmedjor, verkstäder, material åt timmermän, fältkök och fältbagerier, ammunition, vapen, foder och slaktboskap. Majoriteten av soldaterna bodde troligen i tält, men där kan även ha funnits enklare träbyggnader. Möjligen grävde man ner sig för att få bättre skydd och använde tälten som tak.
Skälshögslägret blev även inbegripet i direkta stridigheter. I samband med de stora drabbningarna vid Lund drevs kung Christian V och den danska vänsterflygeln på flykt mot norr, förföljda av den svenska kungen, Karl XI. Danska ryttare sökte sin tillflykt i det egna lägret. Förgäves försökte danskarna värja sig, men lägret intogs av svenskarna. En del uppgifter tyder på att svenskarna for fram med extrem brutalitet. Erik Dahlbergh, överste och generalkvartermästare i Karl XI:s stab skriver att Karl XI lät ”massacrera een stoor deel siuka och andra som fienden i sitt läger hade qwar lembnat”. Sannolikt utbröt en okontrollerad plundring. Vid markarbeten i lägrets omedelbara närhet har man tidigare påträffat människoskelett som kan härröra från lägret. Att detta är vittnesbörd efter regelrätta drabbningar vid lägret kan inte uteslutas, men det kan också vara personer som insjuknat och dött i lägret under den månadslånga vistelsen där. Att samla så mycket folk på en begränsad yta var riskabelt. Ofta dog det fler soldater i fältlägren och under marsch än under de egentliga striderna vid 1600-talskrigen.
Efter Slaget vid Lund sökte svenska trupper nattkvarter i det av danskarna övergivna Skälshögslägret. Det beskrivs att mycket av det som saknats i det egna lägret fanns här i överflöd. Under dessa dagar i Skälshögslägret sammanfattade chefen för kungens livregemente Nils Bielke och Erik Dahlbergh de första beskrivningarna av slaget.
Men det kvarstår fortfarande många frågetecken för oss nutidsmänniskor: Hur skyddade man sig mot det blöta skånska novembervädret mitt ute på en åker – fanns det baracker eller någon form av grophus/jordhyddor och vad för föremål har efterlämnats? Vad finns kvar under marken – eldstäder, latriner, militära rustningsdetaljer och fasta konstruktioner – hus och skansar?
Kontakt
E-post: arkeologi@regionmuseet.se
Detalj från bataljmålning.
